PAKET FRÅN HONGKONG
Lektionerna är långa. Galet långa. Lektionerna är fler. Så galet många långa lektioner.
Vi livar upp rasterna med partysnack. Vi förbereder. Insparksfest på Sticky fingers kräver försnack, planering och förberedelser. Vi fördriver tiden. Vi lever i framtiden.
Eftermiddagen livades upp med gobullarna från fenestra. Föredetta fenestrabarn är vi allihopa.
Ryktet ska vi fortfarande leva upp till. Partey-ligan. The one and only partey-liga!
På fredag slår vi till mot Styrsö. Skor ska väljas, frisyr ska fixas och tjejsnack ska klaras av.
partey partey parteeeeey!
En fika krävdes för planeringens skull.
För att få leva i framtiden. Längta. Ta ut lycka i förväg. Det är bra. Mer lycka åt folket!
När jag kom hem låg det ett paket i brevlådan. Som jag har väntat!
Gissa innehållet!
VISDOMSORD TILL BLIVANDE GYMNASIEUNGAR
I mitt sista desperata försök att hitta pappret, gick jag över gränsen. Jag kikade i soppåsen.
Och till min förvåning... ja.
Visdomsord till oss som precis har börjar gymnasiet och vill göra ett gott första intryck.
* Slarva inte bort viktiga papper.
* ...om ni gör det, hitta inte pappret i papperskorgen!
* Stryk inte ett viktigt papper som du tappat bort, och hittat i papperskorgen, i försök att låtsas som om ingenting har hänt.
* Lämna inte in ett viktigt, borttappat, hittat skrynkligt, struket papper med gamla mattrester på till din nya lärare. Kopiera en kompis papper, tipexa lite och njut av livet som ansvarsfull elev istället.
Ska spraya lite perfym på pappret så kanske det inte märks...
OCH SÅ FANNS DET INTE MER
Ibland så fattar jag inte rikitgt hur jag själv tänker. Fast mest intressant är de gångerna då jag inte tänker alls.
De oviktiga sakerna, vet jag alltid var de finns. De viktigare vet och också alltid var de finns. Tills de försvinner.
Varför försvinner alltid saker när man behöver det som mest?
Idag, första gymnasiedagen, fick vi ett viktigt papper att hålla koll på. Ett jävla viktigt papper som skulle hem och fyllas i. Imorgon ska pappret tillbaka.
Jag ber pappa fylla i lappen. Pappa fyller i lappen. Jag lägger pappret i mappen. Jag sätter mig vid datorn. Jag öppnar mappen. Så "POFF", och så fanns det inget papper där!
Vafan, jag är ju lixom tre hundra tusen procent säker på att jag la pappret precis där. Precis däääär!
Nu har jag letat överallt. Överallt.
Det finns fan inget papper.
Jag glömde tänka igen.
SÅ GALET JÄVLA SPÄNNANDE!
Spännande. Galet spännande.
Så sjukt jävla spännande!
Förväntningarna har passerat stora. Förväntningarna är nu enorma.
Man ska ta ut lycka i förväg. Det ska man göra.
Nu är jag så jävla förberedd att det inte kan gå fel!
Kalendern ligger på plats, mobilen är laddad, väckarklockan ställd.
Jag hejdade mig innan jag började rosta morgondagens frukost-mackor.
SÅDAN MATTE SÅDAN KATT
Det måste vara så att vi hör ihop. Kolla hårfärgen.
KLÄDD I TOFFLOR OCH GOLVMOPP
Om det finns, då har de boende i husen brevid redan ringt.
Det gäller att vara på sin vakt. Att aldrig släppa blicken. Tappar man bort den, är det borta för alltid. Då kan man aldrig mer sova tryggt. Då är man på sin vakt. Hela livet. Resten av mitt liv. Aldrig släppa blicken!
Jag tar en långsamt och stort steg framåt. Mot tvättstugan. Nästa mål. Ser mig noga för var jag sätter mina fötter.
Jag har släppt blicken. Nu är det borta. Nu är den varsomhelst. Nu har jag ingen koll. Helvete!
Fyra, snabba men ytterst försiktiga steg in i tvättstugan. Jag snor åt mig golvmoppen. Skruvar på handtaget för att få maxlängd, för att kunna försvara mig. För att försvara mig för något långt borta, men som ändå är för nära.
Paniken växer. Hjärtat slår. Var fan tog den vägen någonstans?
Jag böjer huvudet framåt för att få bättre utkik över mitt rum. För att kanske kanske kunna nå mina moped nycklar.
För att kunna fly.
Det rör sig på golvet. Ett lätt skrik. Jag springer fort som fan och slänger mig i tv-soffan.
Jag överväger att ringa min granne. Ringa och be om hjälp. Jag är i knipa, i fara.
Hejdar mig. Matilda, ta dig samman!
Ett sista försök. Jag kanstar mig in på rummet, får tag i mopednycklarna med min vänstra hand. Den högra är fast i moppen, golvmoppen. Blicken är överallt.
Jag flyr ut genom dörren.
Grannarna ser mig genom fönstret.
"Någon flyr ut henom husen. Iklädd linne, leggins, tofflor och golvmopp flyr något ut i natten. Tio sekunder senare startas en moped som snabbt lämnar platsen. Någon flyr ut i natten. Någon flyr från harkrankar."
Adrian är fotograf, 2009. Jag är bärgsäker på att jag fick syn på en harkrank när bilden togs!
GO'A BRALLOR, GO'A TJEJOR
När vänner i storstaden inte är tillgängliga för en fika, får man göra något annat kul.
Efter några hundra "åh nej, jag är bortrest. Men vi tar det när jag kommer hem"-sms förstod jag att min fika var hotat. Helt galet hotat. Jag skulle inte få fika idag. Bajs och kiss.
Efter att ha vädrar mina tankar i en promenad, kom Denise och Erica och räddade mig.
Det blev ingen fika, men en ack så trevlig kväll. Mycket skratt, mycket skratt och ännu mera skratt.
Thnx!
Ett par ytters underbara brallor från Adidas. Att vädra tankar i. Ett par byxor att springa i, att springa for i.
Ett par byxor för långpromenader i regnet, för styrkepass på gymmet. Ett par byxor att älska.
...och en smått kläääämgo roompa! höhöhö!
VI SOM GÖR FÖR LITE
REGN OCH BADVÄDER?
Imorse vaknade jag och kände för ett dopp. I det molnliga och småkyliga vädret, gav jag mig iväg för att bada.´
Det var kallt.
Jag gick precis in och kollade vädret på smhi, kom på mig själv med att hoppas på regn.
Öööh, vad händer?
BAJSKAMERA
Känner mig galet tjusig i brillorna jag hittade i lådan under städningen idag. Höhöhö.
Ja, rummet behövde städas!
Kamerabajskorven har slut på batteri, Systerbajskorv har slarvat bort familjens och den gamla kamerabajsen är så gammal att minneskortet inte fungerar i den. Öhm, gammal kamera tiep.
Nu träffar jag Denise och Moa på slätten. Pusselipusspuss!
SEX AND THE CITY
Tjenare!
Jag kom precis hem från en fika på stan med Eide och Willén. Galet trevligt!
När man har snackat ett tag så glömmer man bort att det faktiskt sitter folk runt omkring en som inte har lust att lyssna på samtal á sex and the city. Höhö.
Det var kul att träffas. Käns fortfarande som om vi går i samma klass. Jag snyftar lite över att fenestratiden är över. Det har ju blivit så galet go stämning i klassen, vi kan ju lixom inte sluta nu!!!
