ABSOLUT TVÄRTEMOT
Jag har en tvångstanke. Jag måste alltid befinna mig i mina medmänniskors motsatta sinnesstämning. Detta är omöjligt att motarbete och oförändringsbart.
Jag börjar varje morgon med att dra upp rullgardinen. Imorse drabbades jag av akut chocktillstånd när jag utförde min vardagliga morgonrutin. Utanför mitt fönster dalade snöflingor i afrikastorlek mot marken. I en minut befann jag mig i koma. Onåbar och förstelnad. När chocken lättat förflyttade jag mina fötter mot busshållplatsen. Där möttes jag av 20 djupt deprimerade personer. De bar samma uppgivna ansiktsuttryck. Ingen log. Ingen pratade. Alla var fullt upptagna med att se uppgiva ut.
Då bytte jag låt i mobilen. Resterande resväg blev U2's "Beautiful day" och Ted Gärdestads "Oh, vilken härlig da' " det enda som dög åt mig. Jag kände mig helt plötsligt äckligt nöjd. Superlycklig. Galen, fri och alldeles underbar. Vad gör lite snö mitt i sommarn?
