Denna jord är stor nog för oss båda
Jag älskar djur. De är underbara på alla sätt. Personliga och skitcoola.
...men just nu är jag så jä*la irriterad på flug-jä*eln som snurrar som f*n!!!! HÅLL KÄFTEN JÄ*LA FLUGA!!
Den är tyst i fem minuter, sedan preciiiis när jag håller på att somna så "SURRSURRSURR" en millimeter från örat. JAG BLIR GAAALEN!!! Jag är rädd för flugor och spindlar... och insekter.
Jag har spindelfobi. En såndär extreeeem variant. Ser jag en spindel så hoppar hela kroppen till. Hela världen stelnar. hjärtat stannar. allt stannar. Jag ser hur spindeln kollar på mig, hur han/hon gör sig redo för attack. För att flyga på mig. Klättra på halsen. Klättra in genom mitt öra för att förevigt leva där.
Det känns som att "nu är det mellan spindeln och mig".
Har det varit en spindel en gång i ett rum, så kan jag aldrig vara säker igen. Han/hon kan ju ha byggt en mysigt litet bo någonstans där han/hon har två hundra tusen ungar.
Därför blir det här en halvkonstig blandning. Faktiskt en riktigt lustig sådan.
Jag vill ju inte att djur ska dö. Det är ju hemskt! Men jag vill inte ha spindeln i mitt rum heller. Inga andra spindelkategori-insekter heller för den delen. Jag vill inte ha en levande spindel i örat, men jag vill inte ha en död spindel på tidningen heller. Båda måste ju kunna leva fridfullt på något sett, men hur? Vi måste komma fram till ett beslut. Hur vi ska ha det. Jag och spindeln. Hur ska vi ha det? Dessa ofarliga skräckframkallande djur som också förtjänar att leva. Hur ska vi göra?
Hur kommer man överns med en spindel?
...men just nu är jag så jä*la irriterad på flug-jä*eln som snurrar som f*n!!!! HÅLL KÄFTEN JÄ*LA FLUGA!!
Den är tyst i fem minuter, sedan preciiiis när jag håller på att somna så "SURRSURRSURR" en millimeter från örat. JAG BLIR GAAALEN!!! Jag är rädd för flugor och spindlar... och insekter.
Jag har spindelfobi. En såndär extreeeem variant. Ser jag en spindel så hoppar hela kroppen till. Hela världen stelnar. hjärtat stannar. allt stannar. Jag ser hur spindeln kollar på mig, hur han/hon gör sig redo för attack. För att flyga på mig. Klättra på halsen. Klättra in genom mitt öra för att förevigt leva där.
Det känns som att "nu är det mellan spindeln och mig".
Har det varit en spindel en gång i ett rum, så kan jag aldrig vara säker igen. Han/hon kan ju ha byggt en mysigt litet bo någonstans där han/hon har två hundra tusen ungar.
Därför blir det här en halvkonstig blandning. Faktiskt en riktigt lustig sådan.
Jag vill ju inte att djur ska dö. Det är ju hemskt! Men jag vill inte ha spindeln i mitt rum heller. Inga andra spindelkategori-insekter heller för den delen. Jag vill inte ha en levande spindel i örat, men jag vill inte ha en död spindel på tidningen heller. Båda måste ju kunna leva fridfullt på något sett, men hur? Vi måste komma fram till ett beslut. Hur vi ska ha det. Jag och spindeln. Hur ska vi ha det? Dessa ofarliga skräckframkallande djur som också förtjänar att leva. Hur ska vi göra?
Hur kommer man överns med en spindel?
Kommentarer
Trackback
