OCH SÅ FANNS DET INTE MER
Jag förvånar mig själv ibland. Det finns ingen som överraskar mig så mycket som jag gör.
Ibland så fattar jag inte rikitgt hur jag själv tänker. Fast mest intressant är de gångerna då jag inte tänker alls.
De oviktiga sakerna, vet jag alltid var de finns. De viktigare vet och också alltid var de finns. Tills de försvinner.
Varför försvinner alltid saker när man behöver det som mest?
Idag, första gymnasiedagen, fick vi ett viktigt papper att hålla koll på. Ett jävla viktigt papper som skulle hem och fyllas i. Imorgon ska pappret tillbaka.
Jag ber pappa fylla i lappen. Pappa fyller i lappen. Jag lägger pappret i mappen. Jag sätter mig vid datorn. Jag öppnar mappen. Så "POFF", och så fanns det inget papper där!
Vafan, jag är ju lixom tre hundra tusen procent säker på att jag la pappret precis där. Precis däääär!
Nu har jag letat överallt. Överallt.
Det finns fan inget papper.
Jag glömde tänka igen.
Ibland så fattar jag inte rikitgt hur jag själv tänker. Fast mest intressant är de gångerna då jag inte tänker alls.
De oviktiga sakerna, vet jag alltid var de finns. De viktigare vet och också alltid var de finns. Tills de försvinner.
Varför försvinner alltid saker när man behöver det som mest?
Idag, första gymnasiedagen, fick vi ett viktigt papper att hålla koll på. Ett jävla viktigt papper som skulle hem och fyllas i. Imorgon ska pappret tillbaka.
Jag ber pappa fylla i lappen. Pappa fyller i lappen. Jag lägger pappret i mappen. Jag sätter mig vid datorn. Jag öppnar mappen. Så "POFF", och så fanns det inget papper där!
Vafan, jag är ju lixom tre hundra tusen procent säker på att jag la pappret precis där. Precis däääär!
Nu har jag letat överallt. Överallt.
Det finns fan inget papper.
Jag glömde tänka igen.
Kommentarer
Trackback
